Skriv ett bra följebrev

Har du googlat efter följebrev någon gång?
Hittat information, tips och åsikter men inget exempel i sin helhet?
Då är du inte ensam.

Det finns få saker – utöver bokmanus – som aspirerande författare ältar lika mycket som följebrevet. Det tillmäts enormt stor betydelse och, tro mig, jag har testat alla varianter du kan tänka dig.
Jag har varit lidande tjej-Strindberg och en affärsmässiga Läckbergwannabe. Jag har formulerat följebrevet som en jobbansökan där det varit oklart om jag sökt anställning på hamburgerrestaurang eller skrivit ett bokmanus. Vad sjutton vill förlagen ha?!

Hur skriver man ett kick ass följebrev?
Jag har inte facit, men har åtminstone skrivit ett som lett till bokkontrakt.
Eftersom jag vet att hungern efter information i ämnet är omättlig får du här mina tankar. De baseras på egna erfarenheter och samtal med kollegor som vet mer än jag.

1. Förstå vad följebrevet är
Förlag antar generellt sett författare, inte enskilda manus.
De flesta har ett mer långsiktigt tänk när de skriver kontrakt med en debutant, för – i ärlighetens namn – täljer få förlag guld från sina debutanter.

2. Håll det kort
Max en sida är en god regel.
Ingen orkar läsa en roman om romanen eller en roman om ditt liv – om det inte har väldigt mycket med boken att göra.

3. Sälj in boken
Här tvistar de lärda om man ska skriva hela handlingen eller bara locka med en version av baksidestext. Jag valde det senare alternativet.
Är din bok första delen i en serie, eller kan bli? Berätta det! Serier är populära hos läsarna och därmed också hos förlagen.

4. Sälj in författaren
Har du gått kurser, jobbat med skrivande, fått lektörsutlåtanden från förlag tidigare eller någonting annat som visar att du är van att jobba med text? Nämn det.
Är din expertis relevant för manuset? Nämn den.

5. Slarva inte
Se till att du har stavat rätt och att det ser snyggt ut, att det finns kontaktuppgifter – gärna en adress till dina sociala medier (förutsatt att du ägnar dig åt någonting vettigt där).

6. Låt någon läsa
Testläsning av manus är självklart – men låt gärna någon läsa följebrevet också. Att sälja in sitt manus, och presentera sig själv, är inte det lättaste. Kanske behöver du pusha ännu mer!

Foto eller inte foto?
Det kan säkert diskuteras.

Tips!
När jag skrev kontrakt visade det sig att förlaget hade tittat på mitt lilla Instagram-konto. Lilla skriver jag eftersom kontot var betydligt mindre då. Den titten avskräckte tack och lov inte.
Sociala medier är ett perfekt verktyg för att ge förlagen en bild av vem du är. Både som skrivande och läsande (!) person.

Mitt följebrev var ganska trist.
Inga krusiduller eller fyrverkerier.
Men det gjorde jobbet. Eller snarare var det nog manuset, inklusive synopsis för tre böcker, som ledde till trebokskontraktet.
Med det sagt är mitt följebrev ingen modell för hur det måste se ut – det är enbart ett exempel på hur det kan se ut. Jag har exempelvis inte nämnt målgrupp, som vissa menar att man ska göra, men istället nämnt författare genom vilka potentiella läsare kan anas.

Nu undrar du säkert hur mitt följebrev såg ut?
Visst blir man helt jäkla vansinnig av allt letande efter hur man ska skriva det där ångestladdade och superviktiga följebrevet? Jag vet! Man tänker: ”Kan ingen människa lägga ut sitt så man slipper undra längre?”

Varsågod, här är mitt:

”Sarahs lag är en söt, salt och sur roman kryddad med humor och en mormor som är rätt speciell. Kanske lite ”Helen Fielding och Jojo Moyes möter Fredrik Backman”, där målet är att på ett relativt lättläst vis både underhålla och beröra. 

Sarah går domarutbildningen och framtiden är utstakad.
Tror hon i alla fall.
Tre veckor senare kliver Sarah av propellerplanet. I två år ska hon som en del av utbildningen vara domare vid tingsrätten i fjällkommunen Nordmyr – men inte bara det, hon ska även bo och leva här, vilket är en helt annan sak. Sarah har svårt att glömma Christoffer hemma i Stockholm, som gärna ses men bara på sina egna villkor. Samtidigt är hon glad att slippa vistas i samma kvarter som mannen som påminner henne om varför hon vill arbeta i domstolsvärlden.

Det första året i Nordmyr ställs allt på ända för Sarah. Vem är den hotfulle killen i cargobyxor som dyker upp på hennes första rättegång? Hur kommer det sig att bästa väninnan Laura är så avståndstagande? Och varför måste mormor (av alla människor) vara en mästare på längdskidor?

Sarahs lag handlar om att bryta invanda mönster och ta itu med rädslor. 
Om att hitta hem.

Sarahs lag är första delen av tre planerade och just nu skriver jag på uppföljaren Sarahs val (vid intresse finns kortsynopsis för alla tre).
Jag har skickat manus till förlag tidigare, det senaste lektörslästes av ett par av de mer profilerade förlagen – bl.a. Polaris. Jag skickar manuset till er eftersom ni vågar satsa på det som sticker ut lite och vid den senaste kontakten fick jag också ett mycket bra intryck av förlaget.

Jag som skrivit heter Marie, är 43 år och har arbetat som journalist i femton år, drev därefter egen verksamhet inom textbearbetning/korrektur innan jag sadlade om. I dag arbetar jag i Hovrätten för Övre Norrland (Umeå) med bland annat domarutbildningen, vilket förstås inspirerat mig till berättelsen om Sarah. 

Vänliga hälsningar
Marie                                                                            

Manuset är för kännedom skickat till fler förlag.”

Inte var det så komplicerat? När allt kommer omkring är skrivandet av manus det allra största jobbet. Följebrevet är bara några enkla rader om ditt manus och dig själv.
Lycka till!