Har du grit?

Jag har inte speciellt mycket tålamod, men vissa saker kräver mycket tid och arbete för att ge resultat.
Det gäller att hålla i och hålla ut, även när det kommer till skrivandet.

De finns genier som blir antagna med första manuset. Sedan finns det sådana som mig.
Jag har enormt många standardrefuser i bagaget, tillhörande flera manus. Det har stundtals varit obegripligt även för mig varför jag har fortsatt.
Mitt peppiga mantra när jag skriver har kommit att bli ”I suck, I suck, I suck”.

Skrivandet kan vara många saker och för mig är det en nödvändighet, det är det jag gör och den jag är, annars hade jag kastat in handduken för länge sedan. Med facit i hand – det vill säga det ouppnåeliga bokkontraktet och möjligheten att bli läst – hade det ju varit oerhört dumt.

Grit kan översättas till driv.
Visst, det krävs ett visst driv (eller dumhet) för att skriva år ut och år in och enbart få standardrefuser i retur. För mig har det nog mest handlat om att jag aldrig blivit besviken.
Det har inte kostat på att få dem. De har inte tärt på mig och de har inte påverkat min motivation att skriva.
Refuserna har bara existerat.

I arbetet med förra manuset, som nästan blev antaget efter flera omskrivningar, fick jag i alla fall ett kvitto på att jag inte stod och stampade. Jag verkade faktiskt bli bättre på hantverket. 
Så här skrev ett av förlagen i sitt andra lektörsutlåtande: ”Det här är ett riktigt intressant tidsdokument. Det fångar en värld uppe i Norrland, förr och nu, som åtminstone inte jag kände till. Manuset har lite Ivar-Lo Johansson över sig.”
Det var ju rätt fina ord, betraktade så här i efterhand.

Det var ett värdefullt manus som lärde mig jättemycket, men jag var inte det minsta sugen på att ge mig i kast med någonting liknande igen. Manuset från helvetet, det är så jag tänker på det.
När jag började bolla idéer till nästa manus hade pandemin pågått i en månad och allt kändes tillräckligt svårt och trist. Jag behövde ha roligt, läget var perfekt att testa en ny genre där min dragning åt det mörka får sällskap av humorn som också är en del av mig.

Det var så lätt och roligt att skriva att det som skulle bli ett manus utvecklades till att bli tre.

Jag ser många aspirerande författare som skriver på sina första manus, som är hoppfulla att just det manuset ska bli debutboken på traditionellt förlag. Känner du igen dig?

Du kanske är en av dem som blir antagen direkt, men sannolikheten är större att du är undertecknad – det vill säga att du har många år och många manus kvar innan du blir antagen. 

Och är det ett gott råd jag vill ge dig så är det att inte nedslås av refuser. Fortsätta skriv och fortsätt utvecklas. Kanske debuterar du om tio år? Om du slutar nu får du ju aldrig veta …
Fördelen med att ha skrivit mycket är att när erbjudandet dimper ner så råder inget tvivel om att du klarar av att ro det i hamn. Hade jag fått mitt treboksavtal efter ett enda manus hade jag sannolikt haft panik nu.