Sliding doors

Jag fascineras av människor som vågar. 
Kanske för att de är så rasande olika mig själv. 
Men även vi som drivits av rädsla kan drabbas av mod.

I veckan publicerade författaren Anneli Olsson@forfattaranneli på Instagram – ett minne från september 2019. Efter två års frånvaro skulle hon ha gått tillbaka till arbetet på domstolen, men istället valde hon sin egen väg. Sedan dess har Anneli släppt två böcker och nyss signerade hon ett flerbokskontrakt.
Inspirerande, eller hur?

Filmen Sliding Doors blev omåttligt populär och fick många att fundera. 
Vissa beslut kan förändra resten av våra liv, till synes små beslut kan med fjärilseffekten få omfattande konsekvenser.
Tänk om … tänk om inte … svindlande.

Det finns två anledningar att bestämma sig för saker, nöd eller lust. Jag känner inte till omständigheterna som fick Anneli att lämna sin anställning, men när jag lämnade min sommaren 2017 gjorde jag det av nöd.
Det beslutet blev ett av mitt livs sliding doors.
För, till skillnad från Anneli, innebar det inte att jag lämnade domstolsvärlden. Istället gick jag in i den. En fantastisk upplevelse på alla sätt, både yrkesmässigt och kreativt.

Jag har alltid skrivit, men arbetet i hovrätten – professionalismen, medmänskligheten och acceptansen för olikheter – ledde så småningom till berättelsen om juristen Sarah, vars resa nu ska bli böcker som du kommer att kunna läsa eller lyssna på om du vill.

Vissa människor är snubblare.
De snubblar in på saker, byter banor, snubblar vidare. Som bobbleheads guppar de genom livet, till synes obekymrade tippar de omkull och hamnar sedan ändå på rätt köl lite oavsett vad som händer.
Jag har alltid avundats dessa människor. Det verkar så enkelt, det löser sig, inget att ligga sömnlös över. Upp och guppa vidare bara!
Själv är jag en skyffelperson – ge hit spaden så ska jag fasen visa hur jäkla djupt jag kan gräva ner mig. Watch me.

Att veta vad man har men inte vad man får. Så lyder fastlåsningsformeln.
Åren går medan någonting rispar ens inre, små små droppar blod fläckar vägen där jag går. Jag vet vad jag har men inte vad jag får, därför gör jag inte det jag vill. Det jag innerst inne känner att jag måste göra för att överleva. 
Så var det för mig. 

Jag stagnerade, blev kvar, förbittrades. Grävde med min spade. Följde rädslan, ivrig som ett dödslängtande däggdjur i djurparkens delfinarium. In i kaklet. 

Att falla, att resa sig, att våga är lärdomar att ta med på den fortsatta resan. Att omvärdera sig själv, omgivningen, att ta farväl och att välkomna är gåvor som är värda kostnaden. Att se sig själv i spegeln och inse att misstag har begåtts – oförrätter med mig som avsändare och mottagare – är att kunna förlåta. 
Jag är en människa.
Inte kastar jag den första stenen heller.

Anneli Olsson vågade hoppa. 
Jag var tvungen att släppa taget. 
Vart vi är på väg, var vi till slut hamnar, det vet ingen.
Två liv. Sliding doors och fjärilseffekter.

Vad vill du? Av nöd tvungen, eller av lust.

❤ / Marie

6 reaktioner till “Sliding doors

  1. Rädslan att misslyckas är ju ett jäkla dumt hinder vi sätter upp åt oss själva. Likväl som rädslan att lyckas. Bäst att stanna och ha det som det är.
    Jag följer också Anneli Olsson på Instagram, tycker att hon med stort mod har tagit tag i sina drömmar. Delen med att sluta på ett jobb för att göra något annat skulle jag våga. Men att ge ut egna böcker och marknadsföra dem … brr jag darrar bara av tanken.

    Gillad av 1 person

    1. Trygghetsknarkandet är nog tätt besläktat med orosberoendet, för min del i alla fall. Här tycker jag åldern hjälper till. Med åren har jag lärt mig att det inte är så farligt att släppa taget ibland. Misstag är bara misstag om man upprepar dem, annars är de lärdomar 🎁
      Haha, ja Anneli är modig bokutgivare och se vilken utdelning det har gett! Samtidigt är jag också en ”inte vågare” – det är bara att inse för femtioelfte gången att vi människor är olika och alla behövs vi, vad skulle förlagen annars ge ut? 😉

      Gillad av 1 person

  2. Anneli, som även jag följer, tror jag kan inspirera många att våga ta ett kliv ut mot något man drömmer om. Om inte så sår hon nog frön hos många att en dag vilja göra det.
    Själv har jag alltid strävat mot något bättre, tänkt på arbetsplatser som varit allt från helt ok till inte så ok, att jag velat något mer. Något annat. Nöjd med beslut som lett till eget företagande och ett jobb jag älskar kikar jag framåt och tänker: vad är det dags för härnäst?

    Gillad av 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s