#4: Samtalet

De flesta av oss som skickar manus till förlag är vana vid att vänta.
På refuseringarna alltså.
Därför var det minst sagt omtumlande att få samtalet med stort S.

Jag har skrivit skönlitterära manus i hela mitt vuxna liv, men min träigt realistiska person har insett att chansen att bli en traditionellt publicerad författare faktiskt är försvinnande liten.
Många känner sig kallade, få blir … ja, du vet.

Refuseringar har aldrig bekymrat mig, jag har räknat med dem, se stycket ovan. Men ibland har jag funderat på om jag saknat glöden – för den som verkligen älskar det den gör blir väl åtminstone lite ledsen?
Jag har försökt, tro mig. En gång hade jag som uttalat mål att refuserna skulle framkalla tårar (också ett mål att ha). Hur gick det då? Trots både lektörsutlåtanden och omskrivning för förlag, med ett nej i retur: Ögonen var torra. Som. En. Öken.

I slutet av januari i år skickade jag alltså in ännu ett manus till förlagens spontanhögar, för första gången i en annan genre – underhållning istället för Den Svåra Romanen. Samma eftermiddag fick jag återkoppling från en förläggare att de skulle läsa och återkomma så snart de kunde – då väcktes förstås hoppet om att det här manuset faktiskt hade något.

När det på min lista topprankade Bokförlaget Polaris och drömförläggaren Sofia en vecka senare hörde av sig via mejl och ville se synopsis för del två och tre i min planerade serie blev jag rejält nervös. 
Tänk om? Två ord som har följt med genom hela mitt skrivliv.
Tänk om. Ord som hållit motivationen uppe att fortsätta skicka manus till förlag.

Dagen efter jag hade svarat Polaris fick jag det där efterlängtade samtalet med stort S från Sofia: Erbjudandet om utgivning. I alla format. Av samtliga tre böcker.

En oerhört omtumlande upplevelse. En chock faktiskt, jag tappade två kilo i vikt och sov knappt. Nej, för fasen, dumheter! Inte behövde jag sova!
Innan veckan var slut tackade jag ja. 

Jag meddelade de andra sju förlagen att jag återtog manuset.
Ett av dem svarade att de också läste med intresse men önskade lycka till, ett annat ville så himla, himla gärna standardrefusera mig, så de brydde sig helt enkelt inte om att manuset var återtaget.
En knapp månad senare fick jag därför en påminnelse om exakt hur litet nålsögat är, en standardrefus: Efter läsning och granskning måste vi tyvärr meddela att vi tackar nej till ditt erbjudande om utgivning.

Så tunn är linjen.
Därför vill jag påstå att det krävs både tajming och tur, utöver ett bra manus och ett i förlagets ögon lovande författarskap. Mycket ska alltså klaffa och det gjorde det helt enkelt den här gången.
Nästa gång är det kanske din tur.

Så vad händer då med min debut?
Nu är det bestämt att den första boken kommer i mars 2022.
Jag har fått återkoppling från förläggaren, redigerar och jobbar även vidare med del två. Bland det roligaste med att debutera är definitivt chansen att få jobba med duktiga yrkesmänniskor.

Är du nyfiken på resan och vill ha mejl av mig framöver? I så fall kan du anmäla dig till nyhetsbrevet – du kan enkelt avregistrera dig när du vill.

Här kan du läsa de tidigare inläggen i serien:

Vill du läsa mer om Sarahs lag och Nordmyrserien, och se var du kan köpa eller lyssna på den?
Då klickar du här – på sidan Böcker.

❤ / Marie

9 reaktioner till “#4: Samtalet

    1. Tack Louise, vad glad jag blir att du vill läsa ❤️
      Ja du, vi gör alla våra resor, på olika vis och vid olika tidpunkter. Flera gånger under en livstid. Lycka till med den nya som du befinner dig på just nu 🤗

      Gillad av 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s